Om Prata Pausa

Namnet kommer från ett enkelt råd som är svårt att följa. Säg något till ditt barn, och vänta sedan in svaret.

Ett samtal går fram och tillbaka som en boll. Du säger något, barnet svarar och du svarar igen. För ett barn som har svårt med språket tar varje tur längre tid. Barnet ska förstå vad du sa, hitta sitt svar och få fram det med en blick, ett ljud, ett tecken eller ett ord. Det tar några sekunder som känns långa för oss vuxna.

Vi vuxna fyller gärna den tystnaden. Vi frågar igen, svarar åt barnet eller går vidare till nästa sak, och det känns omtänksamt i stunden. För barnet blir det ett besked om att turen redan är slut. Svaret som var på väg kommer aldrig fram.

Pauser vi läser utan att tänka

I alla samtal läser vi pauser utan att tänka på det. En kort paus lämnar över ordet till den andra. Blir pausen lång tolkar vi den som att samtalet är slut. Ett barn med språksvårigheter behöver ofta små vilopauser mitt i det det försöker säga, och de pauserna hör vi lätt som ett avslut. Då tar vi över.

När du väntar visar du att du räknar med ett svar och att det finns tid. Barnet får prova och märker att det kan påverka dig. I Karlstadmodellen är just det här en del av grunden: att ta emot barnet som en riktig samtalspartner och ge det plats i turtagningen. Att vänta fanns med redan i det forskningsprojekt på 1980-talet som modellen växte fram ur.

Det här hjälper

Vänta längre än det känns bekvämt; många tycker det blir lättare om man räknar tyst för sig själv (vårt tips). Håll blicken på barnet medan du väntar, för blicken visar vems tur det är. Ta emot allt barnet ger som ett svar, även en blick eller ett ljud.

Att vänta är något man övar, precis som barnet övar på sina ord. Det gäller alla runt barnet: mamma och pappa, mormor, storasyster och förskolläraren. Därför heter vi Prata Pausa. Du pratar, du pausar och barnet tar sin tur.